Bloggen kommer att flyttas till fotbollskane.se

Det pågår just nu en flytt av min blogg till en större hemsida för att få fler läsare och sprida syftet. Ni kommer framöver att hitta den på http://fotbollskane.se/blogg/jeppe-simonsen

23 dagar efter: svullnad

Dagen började med ett gymbesök som gick som det skulle. Att cykla är absolut inga problem även om det inte går jättesnabbt när jag trampar men det är inte meningen heller. Jag har ett återkommande problem vilket är att efter varje träningspass där jag verkligen har gjort det bra så svullnar knäet upp och jag blir väldigt stel. Detta försvinner aldrig känns det som. Undra vad man ska göra..

Med tanke på att min läkare säger att jag ska fortsätta träna och min sjukgymnast säger det omvända så är det ganska svårt att veta. Nu har jag provat läkarens idé så nu tänker jag faktiskt vila en dag utan att träna, kanske två. Det enda jag vill är att bli av med svullnaden så jag kan komma vidare. Några tips?

Har verkligen njutit de senaste två dagar då det har varit solsken och perfekt väder, det ger mig mycket mer energi och glädje än jag haft tidigare.

Såhär ser två av mina fyra ärr ut vilket jag är ganska nöjd med: 

Imorgon är det fotbollstittande som gäller,

Trevlig helg gott folk!

Tre veckor efter operation

Nu har det gått tre veckor och det har ändå hänt en hel del nu när jag tänker efter. Det har hänt en hel del men är fortfarande inte nöjd med utvecklingen.
Idag har jag varit inne hos sjukgymnasten och kört en del övningar. Kunde inte göra alla pga svullnad från gårdagens träning, har nog kört lite väl hårt.

Målet just nu är att jag ska kunna sträcka benet helt, vilket jag har stora problem med. Får inte riktigt kontakt med muskeln under den övningen men annars fungerar den utmärkt. Att få hundratio graders vinkel på knäböj är inga problem längre.

Om tre veckor slipper jag kryckorna, vilket kommer vara helt OBESKRIVLIGT skönt! Ser verkligen fram emot att kunna springa i solskenet, om det är möjligt innan sommaren är förbi vilket jag faktiskt tvivlar på. Nu ska jag ut i solen och sitta lite, underbart väder!

19 dagar efter: CYKEL!

Yes, idag hände det. Jag fick cykla för första gången sedan operationen!
Men det var inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Trodde det skulle gå utan smärta men det var ganska naivt, och fel hade jag. Överlag gick det ganska bra och jag fick inte cykla mer än 6 minuter. Sjukgymnasten är väldigt petig med att framstegen ska göras med små steg. Det uppskattar jag helt klart med tanke på att jag är helt utmattad efter varje träningspass.

Anledningen till att jag inte har skrivit på ett tag är för att det inte har hänt så mycket. Har kört mina övningar som vanligt men det har inte varit några större framsteg.

Jag kan säga såhär. Hade jag vetat att det skulle vara såhär så hade jag aldrig opererat mig. Svaret jag fick att jag inte fick spela mer fotboll samt att rehabiliteringen tär så fruktansvärt på ens psyke. I varje skede måste jag tänka på att röra på benet, om jag kollar tv, sitter och äter, kör bil, går på toa...allt! Det är nästan det enda som snurrar i min skalle och det gör mig galen. Det finns inget att göra åt det. Det är en evighetsprocess och det är bara att kämpa.

Hade det bara varit korsbandet och minisken som varit isönder så hade jag kunnat gå utan kryckor idag..nu väntar det 4 veckor till och det verkar som att det var rätt beslut att fatta av läkaren. Styrkan börjar dock bli bättre och jag använder mina muskler mer och mer.

Ciao!

15 dagar efter

Härligt härligt och ännumer härligt!

MYCKET bättre dag idag. Gjorde mina övningar direkt när jag vaknade och det gick felfritt. Så otroligt skönt när det går som man vill. En timme efter att jag hade gjort mina övningar skulle jag vara hos sjukgymnasten. Där gick det också bra, faktiskt så bra att jag antagligen får börja cykla på måndag om jag bara sköter övningarna nu i helgen.

Bara jag som tycker att det är konstigt att man får börja cykla innan man får gå(utan kryckor)? Men så är det! Alla säger att när man har börjat cykla så går det mycket snabbare framöver. Nu hoppas jag bara att det går lika bra de kommande dagarna. I dagsläget har jag så många övningar att jag knappt kan hålla koll på dem, men trots det så hoppas jag att det kommer fler så jag kan utveckla min rörlighet.

14 dagar efter

Vilken dag, och den är inte över än.
Vaknade vid 10 tiden och gjorde lite av mina övningar. Insåg att det fortfarande inte var helt hundra. Klockan 11.20 hade jag tid hos min sjukgymnast så jag började rulla ditåt. När vi väl hade satt oss ner och jag visade honom att jag inte var lika rörlig längre så började vi med övningarna och det gjorde **!"#"#-ont för jag tog verkligen i. Men till sist lyckades jag att lyfta mitt ben och det var en ordentlig befrielse. Dock kom vi överens om att jag skulle komma in till honom varannan dag istället för att som det såg ut nu så fungerade det inte riktigt som det skulle. Så imorgon har jag tid hos honom igen.

Kl. 14.00 skulle jag vara hos min ortoped, problemet var att sköterskan som ringde till mig aldrig sa att jag skulle till Malmö istället för Trelleborg där jag har varit föregående gånger. När jag kom till Trelleborg så var där inga parkeringar ledigt, KLART tänkte jag som hade en otroligt dålig dag redan. Fick parkera ca 500 meter ifrån så jag fick en liten promenad med. Väl inne vid receptionen sa de till mig att min ortoped inte var där idag, och att jag antagligen skulle befinna mig i Malmö istället. Jag var verkligen inte sugen att köra dit men illa tvungen gasade jag iväg (efter att jag hade hittat min bil igen). Därav blev jag en timme försenad men det var inga större problem. Han undersökte mig och kom fram till att det måste gå lite snabbare, men samtidigt såg han att jag fortfarande var svullen och hade en blödning så det var ganska naturligt att jag inte var lika rörlig från dag till dag.

Nu är även stygnen borta. De har hela tiden sagt att det ska vara en enorm skillnad men just nu känner jag inte det..kommer antagligen :) Känns som att jag har varit riktigt flitig idag även om det var otroligt deprimerande imorse. Imorgon väntar ytterligare ett besök hos sjukgymnasten och jag hoppas såklart på framsteg!

12 dagar efter

Fantastiskt väder idag! Dock blev det bara en liten runda då min vad gör magiskt ont för tillfället. Jag vet inte vad det är men den är riktigt öm jag jag har svårt att göra mina övningar. Idag kunde jag inte ens "aktivera" den muskeln som jag måste träna upp. Blir riktigt less på det när det inte fungerar som jag vill och hoppet försvinner. Nu hoppas jag det blir bättre imorgon så jag verkligen kan sköta detta. Tröttsamt att inte kunna göra som man vill. Har trots allt försökt men det finns bara en viss smärtnivå en människa kan klara av.

Jag har en maskin som skickar elektoimpulser som jag kopplar till mina muskler för att få igång dem innan träningen. Den fungerar utmärkt fast jag hade velat ha lite mer "juice". Jag känner av att den jobbar men inte i den grad jag vill. Imorgon ska jag försöka mig på en längre runda om vädret och kroppen tillåter det. Annars får jag helt enkelt ringa till min sjukgymnast och höra vad det är som gör det.

Hoppas hoppas hoppas att det inte är något allvarligt. Förövrigt har jag märkt att mitt ben inte kan bli lika rakt som jag bland annat hade det på bilden jag la upp, vilket gör mig ännumer frustrerad. Får se hur det blir imorgon, nu väntar sängen. Adios!

11 dagar efter

De senaste dagar har det inte hänt så mycket. Har kört mina övningar som vanligt och känner att det blir bättre och bättre vilket e väldigt skönt. Har varit och sett två matcher denna helgen och jag vet inte om det är roligt eller frustrerande att kolla. Speciellt när lagen spelar uselt och man hade velat spela istället. Men men, vad ska man göra.

Alla övningar kändes faktiskt bra idag. Inga större bekymmer och det glädjer mig. Idag tog jag tre steg utan att använda kryckorna så det går framåt. Inte för att jag får eller bör göra det men jag ville testa och se vilken skillnad där var. Det finns en övning som spelar större roll än alla andra. Jag lägger en rund kudde under knäet och pressar ner mot den samtidigt som jag ska försöka trycka upp tårna och spänna vaden. Detta gör automatiskt att jag spänner min muskel i låret som jag söker funktion i. Jag har fortfarande lite problem med att spänna den muskeln och när jag väl gör det så är det inte konstant, utan det hoppar mer. Nu väntar ännu en vecka av övningar och jag börjar se ljuset i tunneln! :)

9 dagar senare

Igår körde jag ganska hård träning och ganska länge med. Det resulterade i att jag hade fruktansvärt ont i mitt knä och jag antar att det är menisken som spökar. Därav har jag inte gjort många knop idag och hade svårt för att sova inatt. Har gjort mina övningar en gång och det får räcka för idag. Har även bytt ut mina plåster för sista gången. På onsdag ska de bort! Då ska jag antagligen på ett återbesök i Trelleborg hos min ortoped och han ska kolla hur det har gått. Även samma dag ska mina stygn tas bort, vilket antagligen inte kommer kännas.

Jag har börjat med en 6:e övning där jag ska lägga tyngden från ena benet till det andra och det känns faktiskt ganska bra. Jag kan använda mina muskler mycket mer nu än bara för ett par dagar sedan.

Just nu befinner jag mig i Ystad, mest för att jag var rastlös och även för att vara lite social.
Imorgon ska jag försöka träna fler gånger. Ska även bege mig ut till konstgräsplanen för att skåda lite fotboll. Hoppas inte det gör rent för ont att kolla på med tanke på att man aldrig mer får spela..

Ha en trevlig kväll!

8 dagar efter

Nu har det gått ännu en dag och jag har gjort mina vanliga övningar och ska snart ut och gå en runda för att få igång kroppen. Såklart med kryckor. En av mina övningar är att jag ska ligga på rygg och försöka böjja benet så mycket som möjligt och sedan försöka få det rakt igen. Målet är att få det så rakt som möjligt och samtidigt hitta de dära 110 graderna när man böjjer det. I dagsläget ser det ut såhär. 

Som ni ser så är knäet ganska svullet fortfarande, verkar inte som att det lägger sig heller så det är bara att kämpa på. Såhär ska det se ut egentligen så där är som sagt en bit kvar. Men det tar sig!

Den nya övningen går bra, får utföras i sängen annars får jag ont i höften jag ligger på. Det är faktiskt en av de enklare övningarna, men det betyder inte att det går fort att göra den.

Kommer antagligen lägga upp filmklipp och bilder på mina övningar när det kommer fler. Känns inte lönt nu när man bara har fem stycken.

Ha en trevlig dag!

7 dagar efter operation

Nu har det gått en vecka sedan jag opererades, tiden går ändå ganska snabbt. Under denna veckan har det hänt ganska mycket. Jag har gått från att inte alls kunna röra min knäled till att hitta en 100-gradig vinkel. Det krävs 110 grader för att jag ska få lov att börja cykla, dock är det de sista 10 graderna som tar väldigt lång tid att hitta.

Smärtan är i princip borta och jag känner att kryckorna belastas mindre när jag går. Såklart finns smärtan där när jag tränar. Det svåra med att träna själv är disciplinen, att våga tänja på gränserna och verkligen trycka ut även om smärtan blir värre och värre.

Smärtstillande har jag nästan slutat med. Det enda jag tar i dagsläget är 2 Diklofenak om dagen för att motverka infektion.

Otroligt vad som kan hända på en vecka, nu ska jag bara nöta mina fyra övningar som jag har och när jag klarar dem utan problem kommer vi bygga på med flera. Redan idag fick jag en ny som innebär att jag ska ligga på sidan och lyfta det skadade benet ca 30 cm upp i luften.
Det låter inte ansträngande men det är det verkligen. Det går ett par försök innan man kan göra det när kroppen måste anpassa sig och reagera rätt.

Kylpåsar jag har också trappat ner på, vilket syns. Mitt knä har blivit mer svullet så jag får nog ta fram den igen.

I söndags(3 dagar sedan) körde jag bil för första gång efter operationen. Jag körde ut till Sjöbo för att se mitt gamla fotbollslag spela en träningsmatch som slutade 1-1 mot Vanstad. Det var ganska svårt med kopplingen(varför har man inte en automatare?) men jag lyckades få rätt på det till sist.
Idag kan jag köra bil utan större problem.

Kryckorna är ständigt ivägen och bara en sak som att sätta igång lite kaffe känns som ett evighetsprojekt. Fem veckor till sen försvinner de!

Från början

Denna blogg kommer handla om min knäskada som jag drog på mig den 20 Maj 2011 och hur det har gått efteråt. Jag kommer löpande att uppdatera om det händer något unikt eller framsteg i min rehabilitering.

Allt började med att jag spelade en fotbollsmatch och vred mitt knä. Efter magnetröntgen visade det sig att mitt korsband samt minisk var skadat.

Efter nio månaders förebyggande träning fick jag äntligen operationstid. Innan operationen hade jag hört om hur många som helst som hade gjort samma ingrepp och kommit tillbaka till fotbollen utan problem efter 6-12 månader. Jag var riktigt taggad över att få komma tillbaka till fotbollen och börja min rehab-träning.

Operationen gick till på följande sätt.

Jag kom till lasarettet, anmälde mig i receptionen och sedan gick jag till operationsavdelningen. Väl där var det en trevlig sköterska som rakade mitt ben och gav mig några kläder jag var tvungen att använda. När jag var klar med att klä på mig blev jag visad till ett rum där det stod tre personer och väntade på mig. De frågade mig flera gånger vad mitt personnummer var och vilka allergier jag hade med tanke på att de skulle söva ner mig. Efter det kom ortopeden in. Han berättade tillvägagångssättet, att de först skulle göra lite undersökningar på mig när jag väl var sövd och att de sedan gick in med en liten kamera för att se vad som var sönder och sedan fixa det så bra som möjligt. Efter ca 6-7 timmar skulle jag vakna och känna mig väldigt snurrig. 

Bild på mitt knä ett par dagar efter operationen:

Precis som han hade förklarat vaknade jag sex timmar efter operationen och kände mig väldigt snurrig. Den skönaste känslan var att jag inte kände någon smärta och att jag rent faktiskt kunde röra mitt ben relativt bra. 

Tyvärr hamnade jag bredvid en väldigt ledsen tjej i uppvakningsrummet som grät och skrek konstant, personalen hade väldigt stora problem med att få tyst på henne. När jag hade fått en bulle, lite saft samt en kopp kaffe kom ortopeden in till mig. I detta läget var jag väldigt snurrig och kom några dagar senare på vad det egentligen var han hade sagt till mig. 

Hans besked var att där var fler defekter i mitt knä än de hade räknat med. Korsbandet var avslitet och den yttre minisken var såpass skadad så de fick klippa bort stora delar av den och sy fast resterna. Sålångt var allt som jag hade trott. Sedan kom den bittra sanningen, det visade sig att 4/5 ledbrosk i knät var antingen slitna, kluvna eller så var där en spricka i dem. Ortopedens slutsats var att jag aldrig mer skulle kunna syssla med kontaktsport, skidåkning, tennis eller liknande sålänge jag skulle kunna gå ordentligt när jag blir 30 år gammal.

Detta kom som en chock, dock var det först ett par dagar senare att jag kom på vad det egentligen var han hade sagt när jag besökte min sjukgymnast. Då förtydligade han det med att säga följande:

"Att ditt knä ens ser helt ut från utsidan är konstigt, och jag förstår inte hur du har kunnat träna som du gjort de senaste 9 månaderna. Detta var inte alls vad vi hade förväntat oss. Nu blir det inte mer fotboll för din del och du kommer ha ett tufft schema framför dig"

För en fotbollsälskare är det svåra ord att ta till sig. Jag har varit otroligt deppig de senaste dagarna.

Nästan all min fritid har gått till fotboll i nästan 20 år. Jag andas fotboll och älskar allt som har med det att göra. Umgänget är fantastiskt och att utföra och lyckas med spelet är nästan bättre. 

Jag hann med sex matcher i min nya förening innan skadan var framme. Det kändes verkligen som jag hade hittat rätt. Även efter skadan var jag ute på idrottsplatsen och kollade på matcherna. Träningarna kunde jag inte heller hålla mig ifrån, det är som sagt en speciell gemenskap man har i ett lag. När jag fick reda på att jag inte längre fick spela så slog det mig att man kanske skulle bli tränare istället eller något liknande. Fast det är ett ganska hårt jobb och kräver disciplin, vilket jag inte anses ha om ni frågar mig :)

Nu väntar 6 veckor på kryckor där jag enbart ska jobba på min rörlighet och få igång musklerna lite så de inte försvinner helt. Efter detta ska jag förhoppningsvis börja cykla. Just nu är det svårt att utföra övningarna p.g.a. svullnader och ömhet, men jag gör så gott jag kan.

Imorgon ska jag in till ett andra möte med min sjukgymnast där vi kommer fortsätta med övningarna som jag vanligtvis gör hemma på golvet. Vi har bokat in regelbundna möten så vi kan följa upp allt och bygga på med övningar när den tiden kommer.

Som avslutning på detta inlägget vill jag tacka för allas stöd under det senaste året, speciellt Charlo. Ska inte glömma bort Skurups AIFs spelare som var väldigt vänliga när skadan hände samt efteråt. Ord kan värma riktigt gott!