Nu har det gått en vecka sedan jag opererades, tiden går ändå ganska snabbt. Under denna veckan har det hänt ganska mycket. Jag har gått från att inte alls kunna röra min knäled till att hitta en 100-gradig vinkel. Det krävs 110 grader för att jag ska få lov att börja cykla, dock är det de sista 10 graderna som tar väldigt lång tid att hitta.
Smärtan är i princip borta och jag känner att kryckorna belastas mindre när jag går. Såklart finns smärtan där när jag tränar. Det svåra med att träna själv är disciplinen, att våga tänja på gränserna och verkligen trycka ut även om smärtan blir värre och värre.
Smärtstillande har jag nästan slutat med. Det enda jag tar i dagsläget är 2 Diklofenak om dagen för att motverka infektion.
Otroligt vad som kan hända på en vecka, nu ska jag bara nöta mina fyra övningar som jag har och när jag klarar dem utan problem kommer vi bygga på med flera. Redan idag fick jag en ny som innebär att jag ska ligga på sidan och lyfta det skadade benet ca 30 cm upp i luften.
Det låter inte ansträngande men det är det verkligen. Det går ett par försök innan man kan göra det när kroppen måste anpassa sig och reagera rätt.
Kylpåsar jag har också trappat ner på, vilket syns. Mitt knä har blivit mer svullet så jag får nog ta fram den igen.
I söndags(3 dagar sedan) körde jag bil för första gång efter operationen. Jag körde ut till Sjöbo för att se mitt gamla fotbollslag spela en träningsmatch som slutade 1-1 mot Vanstad. Det var ganska svårt med kopplingen(varför har man inte en automatare?) men jag lyckades få rätt på det till sist.
Idag kan jag köra bil utan större problem.
Kryckorna är ständigt ivägen och bara en sak som att sätta igång lite kaffe känns som ett evighetsprojekt. Fem veckor till sen försvinner de!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar