Yes, idag hände det. Jag fick cykla för första gången sedan operationen!
Men det var inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Trodde det skulle gå utan smärta men det var ganska naivt, och fel hade jag. Överlag gick det ganska bra och jag fick inte cykla mer än 6 minuter. Sjukgymnasten är väldigt petig med att framstegen ska göras med små steg. Det uppskattar jag helt klart med tanke på att jag är helt utmattad efter varje träningspass.
Anledningen till att jag inte har skrivit på ett tag är för att det inte har hänt så mycket. Har kört mina övningar som vanligt men det har inte varit några större framsteg.
Jag kan säga såhär. Hade jag vetat att det skulle vara såhär så hade jag aldrig opererat mig. Svaret jag fick att jag inte fick spela mer fotboll samt att rehabiliteringen tär så fruktansvärt på ens psyke. I varje skede måste jag tänka på att röra på benet, om jag kollar tv, sitter och äter, kör bil, går på toa...allt! Det är nästan det enda som snurrar i min skalle och det gör mig galen. Det finns inget att göra åt det. Det är en evighetsprocess och det är bara att kämpa.
Hade det bara varit korsbandet och minisken som varit isönder så hade jag kunnat gå utan kryckor idag..nu väntar det 4 veckor till och det verkar som att det var rätt beslut att fatta av läkaren. Styrkan börjar dock bli bättre och jag använder mina muskler mer och mer.
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar